Bita Razavi

Bita Razavi är en iransk multidisciplinär konstnär känd för sina iakttagelser av vardagliga situationer. När Razavi arbetade som städare i Helsingfors, fotograferade hon olika designföremål i finländska hem och studerade dem som ett utslag för den nationella identiteten. Hon gifte sig med en studiekamrat i sin ateljé på Konstuniversitetet för att uppmärksamma den finska invandringspolitiken och tillbringade fyra år med att renovera två hus i Estland för att studera sovjettidens byggnadsmetoder under åren av ekonomisk och politisk förändring. Razavi representerade Estland i den 59:e Venedigbiennalen.

Razavis arbete för Helsingforsbiennalen 2023 består av den kinetiska skulpturen Kratt och en skulptural spatiell intervention i form av Elevated Platform. Den kinetiska skulpturen frambesvärjer en “Kratt”, en mytologisk figur från den estniska folkloren.

Skapad av hushållsföremål kom den till liv efter att tre droppar blod offrats till djävulen och den utförde vilken uppgift som helst, till och med onda gärningar, för sin ägare.

För att få tillgång till Kratt har betraktaren två alternativ, att antingen gå upp för Elevated Platform eller stanna kvar på golvet. För att komma upp på plattformen måste man gå på ett golv av falsk marmor uppburet av en ramp klädd med obehandlat teakfaner. Uppe på plattformen kan man njuta av Emilie Saals botaniska teckningar och nerifrån ser man bilder av ödelagda landskap som dokumenterar kolonial exploatering av arbete och jord.

Dessa bilder togs bort då verket visades i estlands paviljong under Venedigbiennalen. Det fullständiga verket ställs ut för första gången på Helsingforsbiennalen.

Jag kommer från ett land där motståndet är en ofrånkomlig sida av livet och jag har länge varit fascinerad av kreativa strategier i fråga om motstånd. I min forskning om konstnären Emilie Rosalie Saals livshistoria stötte jag på flera motståndsrörelser som protesterade mot exploateringen av lokala resurser i Indonesien. Bland dessa fanns Samin-rörelsen och vävarnas protester (weaving protests). Det blev snart uppenbart för mig att om jag inte berättade dessa historier eller inte tog itu med den dystra koloniala kontexten bakom Saals framgångssaga skulle det vara liktydigt med historisk radering. Mitt verk handlar om radering, det komplexa förhållandet mellan den koloniserade och kolonisatören, och ofullständiga berättelser: Vem historia är det som berättas och vems är det som suddas ut?

Emilie Saal (1871–1954) föddes i Tartu och studerade konst i Sankt Petersburg. Hon bodde och arbetade som botanisk målare på Java mellan 1899 och 1920. Hennes praktik var beroende av att ha lokala indonesiska kvinnor som arbetade i hennes hushåll. “Kratt” representerar möjligheten att vara en tjänares tjänare. Den spindelliknande skulpturen rör på sina mekaniska insidor för att producera bilder som kommer från en central tryckpress. Skulpturen refererar till utvecklingen av den moderna trycktekniken, som gjorde att den koloniala världsbilden blev gripbar för en bredare publik medelst botaniska bilder, kartor och information om kolonierna. Plattformens material och utformning utgör historiska referenser som söker efterlikna de sociopolitiska förhållanden som gör det möjligt för den privilegierade européen att höja sig över ursprungsbefolkningen. Exploateringen både av teak och marmor skedde på bekostnad av en monumental modifiering av landskapet och skövling av naturen.