“När världsskapande projekt förändras av sammanblandning (engelska ‘contamination’) kan ömsesidiga världar –– och nya riktningar –– uppstå.” – Anna Lowenhaupt Tsing
Nya riktningar kan uppstå hämtar sin titel från antropologen Anna Lowenhaupt Tsing, som föreslår lärande utifrån (konsten att) “iaktta”. Genom att beakta andra människor, djur, växter, miljön, data och andra enheter runt omkring oss utforskar biennalen hur vi skulle kunna hitta nya sätt att leva i, och förstå, världen.
Biennalen utvecklas utifrån multimodala handlingar av avkänning och meningsskapande. När vi rör oss mellan människor och icke-människor, och mellan olika skalor – från den abstrakta räckvidden hos stordata till Skanslandets gripbara skala, till den oändliga potentialen hos nya spekulativa världar – inbjuds vi att fundera över hur små, eller på annat sätt osynliga detaljer kan ge möjligheter att handla, att tänka på ett annat sätt, och få följderna av människans intervention och de miljömässiga och tekniska skadorna att förlikas.
Biennalen presenterar tre huvudsakliga konceptuella trådar: sammanblandning, förnyelse och agens. Östersjön är ett av de mest nedsmutsade vattenområdena i världen, utsatt för giftiga utsläpp från våldsregimer och oreglerad industrialism. Utifrån detta lägger Helsingforsbiennalen fram nya lager av produktiv sammanblandning av praktiker, enheter och idéer.
“Vi erkänner att biennaler ofta grundat sig på principen om stadsförnyelse med avseende på turism och ekonomi, och vi vill därtill visa på vilket sätt en utställning kan vara en helande och reparerande kraft. Med begreppet agens utforskar vi hur det mänskliga livet, miljön och tekniken kan utvecklas tillsammans och utmynna i nya och oförutsedda resultat. Hur kan sammanblandning vara en kraft för positiv förändring? Hur kan vi använda biennaler för att förnya samhället? Hur kan agens sträcka sig bortom människorna till andra icke mänskliga enheter och assemblage, inklusive artificiell intelligens? Hur kan dessa trådar kanaliseras för att ompröva de sätt på vilka praktiker och framtida världar kan förstås?” – Joasia Krysa
Kurator Joasia Krysa. Bild: Verna Kovanen
Joasia Krysa, född i Polen och bosatt i Storbritannien, är en kurator, forskare och akademiker som arbetar i skärningspunkten mellan nutidskonst och teknologi. Hon har varit konstnärlig ledare på Kunsthal Aarhus, Danmark (2012–2015), och ingick i det kuratoriella teamet för Documenta 13 (Kassel, 2012). Hon var co-kurator för Liverpool Biennal 2016 och har tidigare arbetat med WRO Media Art Biennale i Polen och har presenterat digitala utställningar på bl.a. Tate Modern och The Whitney Museum of American Art. För närvarande verkar hon som Professor of Exhibition Research och Head of Art and Design på Liverpool John Moores University och har en biträdande position på Liverpool Biennial. Krysa ingick i den rådgivande kommittén för Helsingforsbiennalen 2021.