Det här är min kropp. Det här är mitt land.
Mitt land är min kropp. Min kropp är mitt land.
Jag är vintern, kölden, snön och isen,
jag är det arktiska vädret, klimatet och åtta årstiderna.
Hela min existens är djupt rotad i detta land,
och jag är ingenting utan nysnön i oktober
eller utan snöstormen i fjällen
eller utan den tjocka isen på sjöarna och älvarna.
Jag är den arktiska vinden
som bär på uråldriga sånger och historier.
Jag är den arktiska tystnaden,
jag är det arktiska tempot.
Har du någonsin hört allt detta?
Vi borde inte röra oss fortare
än vad vårt land och vår kropp gör.
Var dag ser vi vår värld gå under.
De smältande glaciärerna är vår mormors tårar.
Mitt folk har funnits här sedan istiden,
men med glaciärerna försvinner även vi.
Jag har aldrig hört ett ord som beskriver känslan
när man förlorar hela sin värld.
Har du?
Vi kan inte bara hoppas att världens undergång
är begynnelsen på en ny värld.
Vad skulle du göra vid världens undergång?