Adrián Villar Rojas (f. 1981, Argentina) tänker ut och utvecklar långtidsprojekt, vilka produceras kollektivt och i samarbete, i form av storskaliga och platsspecifika miljöer, både imposanta och sköra, som på sin väg genom världen knappt lämnar spår efter sig som beror på sin förödande materiella karaktär eller parasitiska integration.
Inom sin forskning och sitt världsbyggande, där skulptur, teckning, video, litteratur och performativa spår blandas, sammanför Villar Rojas de mänskliga och mer-än-mänskliga sfärerna samtidigt som han utforskar det sköra och tillfälliga i den mänskliga civilisationen.
För Helsingforsbiennalen 2023 har Adrián Villar Rojas skapat ett platsspecifikt skulpturverk i dialog med miljön och invånarna på Skanslandet. Verket består av totalt 15 skulpturala assemblage. Verket har sina rötter i Villar Rojas serie Brick Farm, inspirerad av de argentinska hornero-fåglarna, som bygger bon av lera, halm och grus och anpassar dem efter den miljö som människan byggt. I det nya verket sker emellertid en förskjutning från de organiska, efemära skulpturerna inspirerade av hornero-fåglarna till ett mer artificiellt, men ändå mer-än-mänskligt, sätt att behandla materialitet.
Genom att förena olika mjukvarusystem som tillsammans beskrivs som “Time Engine/Tidsmotorn”, har Villar Rojas genererat en serie superdetaljerade virtuella världar och placerat skulpturer i dem. Genom simulering av de miljömässiga och sociopolitiska förhållandena i tidsspann som sträcker sig från timmar till årtusenden har tidsmotorn gjort det möjligt för honom att vidareutveckla sin experimentella skulpturpraktik och skapa verk på platser och tider som går bortom våra faktiska verkligheter.
När de utsätts för extrema förhållandena i de olika världarna blir skulpturerna alltmer komplexa och drabbade. De bränns upp av eldar, förvrids av förändringar i gravitationen. De störtas i brytningstider, skadas i krig. Andra livsformer tar sin tillflykt till dem eller blomstrar på dem. Konstnären formar världarna, som i sin tur formar skulpturerna.
Miljöns och tidens inverkan på hans arbete har varit en viktig del av Villar Rojas praktik och ända från början av hans bana har han varit intresserad av samspelet mellan oorganiska och organiska eller människotillverkade och s.k. naturliga material. Han bryr sig inte om miljöns och elementens påverkan på sina konstverk, för han menar att förstörelsen och förfallet beror på att allt som finns i världen oundvikligen utsätts för entropi.
Adrián Villar Rojas: From the Series The End of Imagination (Från Serien Slutet på fantasin), 2023. © HAM/Helsinki Biennial/Viljami Annanolli
Du hittar Villar Rojas skulpturer på olika ställen på Skanslandet.
Soloutställningar: The End of Imagination, The Tank, Art Gallery of New South Wales, Sydney (2022); El fin de la imaginación, The Bass, Miami (2022); La fin de l’imagination, Galerie Marian Goodman, Paris (2020); Poems for Earthlings, Oude Kerk, Amsterdam (2019); Sometimes You Wonder, in an Interconnected Universe, Who is Dreaming Who?, Tank Shanghai, Kina (2019); The Theater of Disappearance, The Geffen Contemporary at Moca, Los Angeles (2017); NEON at Athens National Observatory, Grekland (2017); Kunsthaus Bregenz, Österrike (2017);
The Metropolitan Museum of Art, New York (2017); Rinascimento, Fondazione Sandretto Re Rebaudengo, Turin (2015); Fantasma, Moderna Museet, Stockholm (2015); Two Suns, Marian Goodman Gallery, New York (2015); The Evolution of God, The High Line, New York (2014); Los teatros de Saturno, Kurimanzutto, Mexico City (2014); Today We Reboot the Planet, Serpentine Galleries, London (2013); och La inocencia de los animales, Moma Ps1, New York (2013).
Deltagande i internationella grupputställningar: Portals, Greklands parlament + NEON, Aten (2021); triennalen i Brygge, Belgien (2021); 12:e och 13:e biennalen i Gwangju, Sydkorea (2020 och 2018); 2:a biennalen i Lahore, Pakistan (2020); Dhaka Art Summit, Bangladesh (2020); Tidslager, Moderna Museet, Stockholm (2019); 1:a biennalen i Riga, Lettland (2018); 14:e och 12:e biennalen i Istanbul, Turkiet (2015 och 2012); 12:e biennalen i Havanna, Kuba (2015); 12:e Sharjah-biennalen i Kalba, Förenade Arabemiraten (2015); dOCUMENTA (13) i Kassel och Kabul (2012); The New Museum Triennial, New York (2012); och 54:e Venedigbiennalen, Argentinas nationella paviljong, Italien (2011).
Villar Rojas är flerfaldigt prisbelönad: Konex Award (2012 och 2022); Sharjah Biennial Prize (2015); Prix Canson, Paris (2015); Zurich Art Prize på Museum Haus Konstruktiv (2013); 9:e Benesse-priset på 54:e Venedigbiennalen (2011); stipendium för unga konstnärer utdelat av Nuevo Banco de Santa Fe (2006); och första priset på den nationella konstbiennalen i Bahía Blanca, Argentina (2005). 2020 nominerades han till Hugo Boss Prize. Hans film från 2013, Lo que el fuego me trajo, visades på den internationella filmfestivalen i Locarno 2013. Hans filmtrilogi från 2017, The Theater of Disappearance, visades på den 67:e internationella filmfestivalen i Berlin.