Tue Greenforts (f. 1973) tvärkonstnärliga praktik utforskar evolutionära processer och interaktioner mellan det offentliga och det privata rummet, natur och kultur.
Hans arbete kretsar ofta kring ekologi och dess historia, och tar upp sociala relationer, mänsklig handlingskraft, eutrofiering och andra miljöfrågor.
Foto: Med konstnärens tillstånd
Tue Greenfort: Periphylla Periphylla I, 2016 ja Öronmanet, lat. Aurelia Aurita I-VII, 2022. Helsingforsbiennalen 8.6–21.9.2025, Skanslandet. Foto: HAM / Helsingforsbiennalen / Sonja Hyytiäinen
Periphylla Periphylla I, 2016
Öronmanet, lat. Aurelia Aurita I-VII, 2022
Konstverkens plats: Skanslandet
De tusentals år gamla medusorna hör till jordens äldsta nu levande arter. I Tue Greenforts installation finns den öronmanet, aurelia aurita, som också är vanlig i Östersjön, och hjälmmaneten periphylla periphylla som är en djuphavsmanet med långa orangefärgade tentakler. På grund av klimatförändringen har maneterna spritt sig till områden där de inte tidigare har påträffats och där de hotar balansen i kusternas ömtåliga ekosystem. De kan också mäta vattnets salthalt och syrenivåer och fungera som indikatorer på ekosystemens hälsa.
Stöd från: Kulturfonden för Finland och Danmark
Tue Greenfort: Limulus Polyphemus Lampisaari (Träskö), 2025. Helsingforsbiennalen 8.6–21.9.2025, Skanslandet. Foto: HAM / Helsingforsbiennalen / Sonja Hyytiäinen
Limulus Polyphemus Lampisaari (Träskö), 2025
Konstverkets plats: Skanslandet
I strandvattnet finns några betonggjutna dolksvansar, även kallade hästskokrabbor. Deras förebild är ett levande fossil som har levat i jordens hav redan i hundratals miljoner år. Dolksvansarna ger ett fantastiskt tidsperspektiv på livet på jorden. De är också en påminnelse om livets skörhet, eftersom sjöfartsindustrin ständigt förändrar deras livsmiljö, de grunda strandvattnen. Namnet Lampisaari (Träskö) kommer från Skanslandets medeltida smeknamn som refererar till sötvattendammen mitt på ön.
Stöd från: Kulturfonden för Finland och Danmark