Tuula Närhinen

Tuula Närhinen är en konstnär som ägnar sin praktik åt att utforska miljöfrågor. Genom att anpassa metoder och verktyg från naturvetenskaperna möjliggör hon överföringen av olika naturfenomen till visuella berättelser. Havet förser Närhinen med motiv, material och medium för många projekt. Ateljén på Stora Räntan är en utomordentlig plats för henne att observera Östersjön på nära håll. Avståndet till fastlandet är bara 100 meter, men för att besöka hennes ateljé måste man ta sig över vattnet.

Oftast är roddbåt det enda sättet att komma dit – eller på vintern att gå över isen. På vägen dit kommer konstnären bokstavligen i nära kontakt med vattnet, vilket är en av anledningarna till att hennes praktik är så intimt förknippad med det marina livets komplexitet och kontroversiella karaktär, inklusive de miljöhot som orsakas av antropogent avfall som plast.

Helsingforsbiennalen 2023 visar två nya installationer av Närhinen, en på Skanslandet och en på HAM Helsingfors konstmuseum.

The Plastic Horizon (2019) är resultatet av en desperat upprensningsaktion. Sedan 2006 har jag plockat plastskräp på Helsingfors havsstränder. Jag kände en stark lust att plocka upp varje bit skräp och sortera det efter färg för att “organisera” oredan. Men mitt försök var dömt att misslyckas. Ju djupare jag grävde i de solida högarna av tätt packat organiskt och oorganiskt skräp, desto mer plast hittade jag – allt från oigenkännliga och sönderbrutna fragment till nya, intakta föremål. Jag tillbringade timmar med att finkamma stränderna, mina händer plockade ivrigt upp och lade varje liten bit försiktigt i en hink, som om det varit bär. Jag gjorde en inventering av allt material som utgör min installation: sugrör, bomullspinnar, fiskedon, kapsyler, leksaker, pellets, skumplast och bitar av stubintråd, en typ av plastslang som används som eksplosiv i bergsprängning bitar. Trots mitt arkeologiska intresse var det färgerna som jag främst var ute efter. Jag gick på långt att jag tvättade av smutsen och dammet för att fullt ut kunna uppskatta klarheten i färgerna. Tyvärr är jag inte det enda djuret som lockas och tjusas av skräp; otaliga sjöfåglar, fiskar och valar faller för frestelsen bara för att drabbas av de dödliga följderna av att svälja plast.

Deep Time Deposits: Tidal Impressions of the River Thames (2020) bjuder in publiken att betrakta floden som en tidsmaskin och ett naturligt förekommande arkiv för antropocen. Piskat av strömmarna avsätts skräpet långsamt i flodbäddarnas sediment. Under mina 34 dagar som residenskonstnär på Beaconsfield Gallery i London ägnade jag mig åt “mudlarking”, dvs. seden att finkamma gyttjan vid ebb, för att skapa ett porträtt av tidvattnets rörelser. När vattnet drar sig tillbaka vid ebb exponeras strandremsan mellan ebb- och flodmärkena, och i bottengyttjan hittar man alla möjliga saker som bidrar till berättelsen av stadens historia. Installationen består av kontaktkopior i cyanotypi, kromatografier av gyttjan, upplockat skräp och synliga belägg för den materiella processen. De ljuskänsliga järnföreningarna exponerade för sol, vind och regn i cyanotypierna användes för att bygga upp ett atmosfäriskt register över flodens “antropogena börda”. Genom papperskromatografi, en filtreringsprocess som visar gyttjans kemiska sammansättning, behandlades olika aspekter på handel och kulturell last som t.ex. seden att dricka te förde med sig. Genom att klargöra effekterna av ebb och flod visar verket gyttjans icke-mänskliga arkivarbete, undersöker dess naturliga och kulturella inverkan och griper sig an med att utforska de arkeologiska förhållandena vid Themsens stränder.

Tuula Närhinens verk har visats på internationella solo- och grupputställningar sedan början av hennes karriär på 1990-talet. Ett axplock: Finlands fotografiska museum, Helsingfors (2022); Amos Rex, Helsingfors (2022); Nya Tretyakov-galleriet, Moskva (2021); Lands End, Cliff House San Francisco (2021); Festivalen för politisk fotografi, Finlands fotografiska museum, Helsingfors (2021); Jyväskylä konstmuseum, Åbo konsthall, och S:t Michels konstmuseum, Finland (2021); Beaconsfield Gallery Vauxhall, London (2020); Konstmuseet Sinebrychoff, Helsingfors (2020).

2021 erhöll Tuula Närhinen Finlands statspris för bildkonst, och 2019 tilldelades hon priset för samtida konst, Below Zero av Beaconsfield Gallery, Vauxhall, i samarbete med Finlandsinstitutet i London.