Att kråkor uppenbarar sig har ofta setts som ett dödsomen, eftersom de är asätare.
Kråkor förknippas ofta med förruttnelse, djurkadaver, gravgårdar, krig, död, det orena.
Livet efter detta
Inom alkemin förknippas kråkan med förruttnelse, sönderfall.
Nigredo.
Svärta.
Saturnus är planeten som styr nigredo.
Inom alkemin är en av symbolerna för nigredo halshuggning, samt likaså ”korpens huvud” (caput corvi).
Förruttnelseprocessen inom en kropp eller ett annat organiskt ämne är det femte stadiet av förändring (efter döden).
Pallor mortis, algor mortis, rigor mortis, livor mortis, förruttnelse.
Omvandling.
Morfogenes.
Allting som har levt dör.
Förruttnelsen är processen av att bli till jord. En positiv kraft som återuppbygger livet.
En kropp bryts ned och återskapas.
Kråkor återkommer i spådomar och profetior.
De förknippas med dyrkan av förfäder, eftersom de tros förkroppsliga nyligen avlidna personers själar.
De är gudarnas fysiska/världsliga gestalter.
Exorcister.
Utövare av kampsporter.
Orakel och budbärare av gudomliga budskap.
Mäktiga andliga guider och inkarnationer som byter skepnad.
Måhända är kråkorna heliga, som några tror, för att de kan se utan att störas av mellanvärlden, se ända från himlen till havets botten.
De sörjer sina egna genom att samlas kring sina döda, komma samman i svarta, befjädrade begravningar.
Öppnar upp sig.
Blir jord, blir luft. Blir vatten, blir jord igen.