Skip to content
Öppnandet av Helsingforsbiennalen flyttas på grund av den exceptionella globala situationen orsakad av coronaviruset (COVID-19). Biennalen ordnas för första gången på Skanslandet 12.6–26.9.2021.
  • Aktuellt
06.08.2020

Skanslandets brokiga historia fascinerar besökarna

Skanslandet och Kungsholmen är unika ställen både när det gäller deras historia och natur. På medeltiden kallades Skanslandet för Träskön, eftersom dricksvatten hämtades från en tjärn på ön. De första fästningarna på ön byggdes på 1600-talet, och i mitten av 1700-talet byggdes en stor havsfästning. Skanslandet sörjde Sveaborgs underhåll, och bland annat boskap betade där. På 1700-talet blev Skanslandet även lotsarnas ö. Lotsarna bodde i sina stugor på udden bredvid Gustavssvärds sund.

När ryssarna belägrade Sveaborg, fungerade Skanslandet som ett utmärkt bas för tiotals kanoner. Sveaborg kapitulerade inför de ryska trupperna, och Sverige förlorade Finland till det ryska kejsardömet. Ön döptes om till Alexandersön, och Ryssland började utveckla den som en del av försvaret. Beskjutningsplatser för artilleriet byggdes på Skanslandet och Kungsholmen i mitten av 1800-talet.

Krig präglade Skanslandet i både mitten av 1800-talet och i början av 1900-talet under ryska revolutionen. Öns betydelse för det ryska försvaret avtog och var obetydlig när första världskriget bröt ut. Skanslandets historia som militärt område fortsatte när Finland blev självständigt 1917. På ön har man förvarat vapen, underhållit ammunition, torpeder och minor samt reparerat gasmasker. Ön hade också hundratals invånare, som i allmänhet var anställda av staten.

Fältgudstjänst på 1910-talet.

“Skanslandet har alltid präglats av vanliga människor och deras berättelser. När man på Sveaborg under 1700-talet grälade om vem som får destillera brännvin beslöt man att flytta brännvinstillverkningen och ölbryggningen till neutrala Skanslandet. Lotsarna levde sitt brokiga liv. Under självständighetstiden gick barnen i skola, simmade i tjärnen och drog ut på äventyr på ön”, berättar Ehrensvärd-sällskapets utvecklingschef Carita Wilenius-Rantala. Sällskapet ansvarar för guidningen på Sveaborg och Skanslandet.

Två pojkar som lekar med barkbåtar på Skanslandet. Den södra spetsen av Sveaborg kan ses i bakgrunden på högra sidan.

“Vanliga människor har haft ett spännande liv. Skanslandet var mer än ett vanligt byasamhälle, eftersom civila också ägnade sig åt specialverksamhet. Det är intressant hur byasamhället fungerade på 1900-talet då man förstörde sprängämnen och tillverkade gasmasker där.”

Wilenius-Rantala räknar upp sina favoritplatser på Skanslandet utan att tveka.

“Tjärnen absolut. Den förenar naturvärden med hela ställets väsen. Tjärnen har varit en sötvattensreservoar som använts sedan länge. Från Gustavssvärd har man en fin utsikt över såväl havet som Sveaborg och Helsingfors centrum. När man ser sig omkring förstår man varför försvarsmakten valde öar så nära staden. Det öppna havet är nära, och det finns just inga öar längre bort.”

Tidigare var det mycket få som fick besöka byggnaderna, såsom krutkällarna, på Skanslandet. I samband med Helsingforsbiennalen sommaren 2021 ställs konstverk ut i dessa lokaler, och allmänheten kan då se de historiska byggnaderna inifrån.

Vad är det mest charmiga med Skanslandet?

“Det är nog helheten. Naturen har erövrat de inre delarna av Skanslandet, och bebyggd miljö finns endast vid kusten. Historien är brokig och intressant. Dessutom har Skanslandet nyligen öppnats för allmänheten och är en ny bekantskap för många.”

Text: Katja Viitalähde-Annala

 

Ytterligare information:

vallisaari.fi

suomenlinnatours.com

Historisk källa: https://www.utinaturen.fi/skanslandet/historia