Konstnärsparet Janet Cardiff & George Bures Millers konst fångar betraktaren i det konfliktfyllda gränslandet mellan erfarenhet och observationer samt fiktion och verklighet. Deras holistiska ljudinstallation vid Lindgränden på Skanslandet upplever man sittande på trädstubbar bland gamla träd.
Janet Cardiff (f. 1957) och George Bures Miller (f.1960) är kända för sina ljudlandskap och multisinnliga miljöer, installationer och promenader som utnyttjar ljud och videobild. Deras konst fångar betraktaren i det konfliktfyllda gränslandet mellan erfarenhet och observationer samt fiktion och verklighet.
Deras verk har visats på: Museum of Contemporary Art in Monterrey, Mexico (2019); Oude Kerk, Amsterdam (2018); 21st Century Museum, Kanazawa, Japan (2017); Fondation Louis Vuitton, Paris (2017); ARoS Aarhus Art Museum, Denmark (2015); Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofía, Madrid (2015); Menil Collection, Houston (2015); 19th Biennale of Sydney (2014); the Cloisters, Metropolitan Museum of Art, New York (2013) och Documenta 13, Kassel (2012).
År 2011 fick de det tyska Käthe Kollwits-priset och år 2011 representerade de Kanada vid den 49:e Venedigbiennalen, där de fick både Premio Speciale och Benesse-priset.
Janet och George bor och arbetar i Grindrod, Kanada.
Janet Cardiff & George Bures Miller: FOREST (for a thousand years…), 2012 ©Maija Toivanen/HAM/Helsingforsbiennalen 2021
FOREST (for a thousand years…), 2012
Janet Cardiff & George Bures Millers holistiska ljudinstallation vid Lindgränden på Skanslandet upplever man sittande på trädstubbar bland gamla träd. Ett flygplan flyger över, någon skrattar, fåglarna kvittrar, det skjuts med maskingevär, det sker en explosion. För konstverket samlade konstnärsparet otaliga ljud runt om i världen och spelade till exempel in korpars kraxande på Kanadas västkust. Stridens ljudvärld skapades bland annat genom att spela in explosioner på byggarbetsplatser och härma olika slags stridsscener där frivilliga fäktades med svärd, bankade på träd, skrek och ylade.
Som lämplig musik för konstverkets karaktär valdes estniska Arvo Pärts komposition Nunc dimittis. För inspelningen av den ställde sig Estlands filharmoniska kammarkör i två rader genom vilka mikrofonen förflyttades. På detta sätt skapades ett intryck av ljud som svävar från träden mot åhöraren.
Titeln FOREST (for a thousand years…) syftar på ljud som skogen hör under sitt hundratals år långa liv. Den omgivande naturen blir en del av konstverkets ljudvärld, och Lindgränden på Skanslandet blir på sitt sätt en av berättarna. Ljuden i konstverket kan jämföras med de ljud som hörts på Skanslandet under dess historia.
Bild 1: Zev Tiefenbach