I sina arbeten använder Marja Kanervo vardagliga föremål. Hon har ofta strävat efter att lyfta fram tidsmässiga lagringar till exempel genom att avlägsna målfärgslager och avslöja underliggande ytor.
”Konsten behöver inte vara evig”, är en av de centrala teserna i Marja Kanervos (s. 1958) konst. Hennes konstverk som baserar sig på okonstlade, vardagliga element skapas i allmänhet för noggrant utvalda rum, och de kan inte flyttas från ett ställe till ett annat. Även om hon senare rekonstruerar en del konstverk på nya platser är de rumsliga konstverkens karaktär förgänglig.
Kanervo, som är utbildad bildkonstnär i måleri, blev intresserad av tredimensionell konst redan under studietiden. Hon har ofta strävat efter att lyfta fram tidsmässiga lagringar till exempel genom att avlägsna målfärgslager och avslöja underliggande ytor. Kanervo skapar rum som samtidigt är rogivande och tankeväckande. Det material som hon använder sig av består av vardagliga föremål som människor lämnar efter sig, såsom papplådor, plastpåsar och glas. Kanervo är intresserad av människor med livserfarenhet och spår efter människor.
Marja Kanervo: A-trappan, 2020 ©Kirsi Halkola/HAM/Helsingforsbiennalen 2021
A-trappan, 2020
Marja Kanervos arbete har lager som genomtränger varandra: gårdagen och nuet, livet som levts och konstnärens lösningar, bostaden och landskapet, som fönstren ramar in. Konstverket är en drömlik rutt genom tre lager, en titt på någonting mellan det förflutna och det overkliga. Konstnären, liksom spåren efter livet i huset, säger ingenting rakt ut utan antyder det liv som levts på de olika våningarna.
Kanervo har besökt Skanslandet och A-trappan i Lotshuset där konstverket finns flera gånger, i synnerhet sommaren 2019 och bearbetat verket där. Hon valde trapphuset för att det inspirerade henne. Kanervo känner inte till de före detta invånarnas exakta historia, men hon har spårat det förflutna med hjälp av föremål och spår i lokalerna och fantiserat finkänsligt kring detta.
Bild 1: Matti Pyykkö/Helsingforsbiennalen 2021